Det kom tillbaka

Jag förstår inte, jag trodde jag var över allting. Jag mådde bra, men nu kom det tillbaka.
Vad fan är detta? Skakade imorse av ångest när jag skulle ta oboy så hade svårt att bara pricka glaset. Jag fick ta en halv atarax. Jag ville inte stanna hemma, det gör bara allting värre. Men samtidigt när jag ser honom så mår jag inte så bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, det försvinner väl snart. Hoppas jag...
Som tur är så har jag människor i mitt liv som hjälper mig väldigt mycket, och jag uppskattar det väldigt mycket. Jag vill bara inte känna såhär, jag orkar inte. Det bästa av det är väl att det kommer texter som blir till låtar. Har aldrig någonsin skrivit kärlekslåtar i hela mitt liv, men denna gången blir det bra. Det flyter på. Att skriva ned sina känslor och sin smärta hjälper. Mina vänner är antagligen trötta på mig nu. Har mått bra men nu när det kom tillbaka får jag snacka om det igen. Jag kan inte lura mig själv att jag mår bra, det blir bara värre sen. Det är lika bra att få ut allt såfort det kommer, så jag kan låta det vara sen. Att ljuga för sig själv att man mår bra är nog en av de värsta grejerna man kan göra mot sig själv. Jag får acceptera detta och låta mig själv vara ledsen. Det kommer bli bra igen, det vet jag.
Här är två människor som hjälper mig komma igenom detta. De är underbara.

Fram kamera så kanske inte jättebra bild.

                              Emma                                           Jag                                            Albin