Blir aldrig kär igen, din jävla idiot

Jag sa till mig själv "bli aldrig kär igen din jävla idiot. Det finns ingen där ute för dig, aldrig någonsin" Jag hittade honom, hörde hans röst och jag var fast. Vad jag hatade mig själv, jag var så dum. Varje dag går jag runt och är rädd att han ska sticka, att han ska göra som de andra. Men åh gud, vad han är underbar. Jag känner mig fortfarande så korkad, så jävla korkad som tror att detta är på riktigt. Jag kan bara inte motstå hans värme, hans doft. Sättet han tittar på mig, när han ler. Jag har aldrig sett ett sånt vacker leende i hela mitt liv. När vi är ute och går och han tar sin hand i min. När vi sitter ner och hur han håller om mig självmant. Hur ofta han säger hur fin jag är. Att kalla honom min känns otroligt, underbart. Han är så snäll mot mig, snälla. Snälla låt denna vara kvar. Jag älskar honom så. Jag är nästan helt förstörd när det gäller kärlek, han är den som ger mig hopp. Som ger mig den där gnistan jag behöver. Stanna hos mig, så lovar jag att jag gör allt jag kan för dig.
Min fina.