Singel med blandade känslor.

Ja, jag är singel. Ja, jag är okej med det. Nej, jag vill inte ligga med dig. Jag vill inte ligga med någon annan. Klart jag önskar att det kunde ha gått bättre, jag var ju så sjukt kär. Men det finns inget jag kan göra åt det nu. Jag får bara kämpa vidare.
Det som gör mig rädd är att jag kanske aldrig kommer känna så igen. Fast samtidigt så vet jag inte om jag vill känna så igen. Jag vill inte bli så ledsen igen, jag vill inte blir så arg igen. Just nu känns det som om jag aldrig kommer att känna så för någon annan. Jag kände sådan lycka. Jag kände mig så uppskattad, jag kände mig så fin. Jag vet inte om någon kommer kunna få mig att känna så igen. Någon kommer kunna ta hand om mig när jag är fryser, när jag har så otroligt ont i magen att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Någon som skriver godmorgon och frågar hur jag mår. Någon som jag är så otroligt kär i.
Jag vill bara vara själv nu i så fall. Jag vill inte vara med någon annan kille, inte på hur länge som helst. Jag ska bara försöka att fokusera mig på mig själv. Körkort, skolan, bandet, träning.. En massa grejer.
Känslorna är så fram och tillbaka, jag hoppas det jämnar ut sig sen. Tillslut försvinner väl allt. Alla känslor, all attraktion. Det fixar sig, det gör det alltid.