Blahblahblah..

Kom att tänka på i våras när allt va ett rent jävla helvete mellan mej o Björken.
Hans lögner, hans svek. Varenda dag så gjorde han mej ledsen, allting va skit.
Jag ville bli tillsammans men inte han, och sen fick jag redan på sanningen.
De va p.g.a den där tjejen som jag hade misstänkt väldigt länge.
Jag upptäckte de, han skärde sig själv för att han trodde att han skulle förlora sig.
Hans ärr är kvar nu än idag, de va ganska så djupt.
Så jag hoppas att när han kollar på dom att han tänker på att om han skulle ens får för sig att göra samma sak igen eller nåt liknande så kommer jag aldrig förlåta honom.
Noah gav mej en andra chans. Då tycker jag med att Björken förtjänar en.
Jag har aldrig nånsin varit så plågad av kärlek i hela mitt liv.
Jag vill ALDRIG NÅNSIN känna så igen.
Och jag är så glad att han är min nu.
Jag hade blivit helt förkrossad om han hade sagt att han hade gjort slut.
Nu är jag i stockholm, ja ganska mysigt, men kallt som faaaasen.
Och jag saknar honom, så jävla mycket fan vad jag saknar honom asså.
De är hemskt, plågsamt.
Jag har aldrig nånsin varit såhär kär innan, nånsin.
Och jag är inte rädd för att tänka mej att spendera min framtid med björken.
Han i bandet med mej o emil.
Jag vill bli stor med de.
Min dröm.
Har aldrig sett en kille i framtiden innan, aldrig drömt om de på de sättet.
Jo när jag va liten och va ful o mobbad o ville att nån skulle tycka om mej.
Men nu så vill jag verkligen satsa, detta känns hel rätt liksom.
Jag älskar honom, jag gör verkligen de.
Och jag ska hoppa på honom såfort jag ser honom på lördag.
Kommer hem då, förhoppningsvis på fredag.
Jag ska försöka skriva mer här, de hade varit jätteskönt.
Nu måste jag gå för annars blir emil arg för han ska installera sitt need for speed på ros-maries dator.
Byyee!